♥

Självklart talar jag enbart för mig själv här,  men känner ändå att jag inte borde vara ensam utan kan ändå tala för någon mer än mig själv som det ändå kommer låta som..
Men jag kan inte sluta tänka på att jag/man nästan alltid tycker att alla andra har det så mkt bättre än en själv, alla andra har de grejer man själv vill ha, håret man önskar att man hade, ögonen,  benen, hjärnan, vad som helst egentligen..  Varför ser man alltid vad man själv vill ha och inte vad man själv har?
Det finns en sak som jag bara önskar att jag kunde få, eller få,  få känna på i alla fall..  Det ser alltid så jäkla bra ut för alla andra, det är en sak som jag möter och tänker på varje dag, (tänker inte avslöja vad) .. Frågan är, varför hakar jag bara upp mig på sånt? 
Jag är ändå relativt nöjd som det är..  Men ändå så saknas det där lilla extra - och vem har det?
Man borde uppskatta vad man själv har lite mer tror jag, jag skulle behöva se det positiva i varje sak, eller varför inte förbättra sånt som är mindre bra?
Livet brukar då alltid kännas orättvist..  Men jag antar att det kommer vara så livet ut, så varför inte sluta bry sig eller göra det bästa åt saken?   Kanske är det svårt och jobbigt?

"jag bara önskar att jag hade/kunde/kände.... "